Fittstim. Jag fick tidigt ett feministiskt synsätt på världen när jag läste boken Fittstim, en svensk antologi med feministiska texter. Jag fick boken av min mamma när jag var 13 år. Jag fick upp ögonen för att vi lever i ett patriarkat och jag tyckte det var så jäkla sjukt att någon annan ska bestämma vad som är fint, vackert och snyggt. Men ändå trillade jag dit.
Jag gick upp i vikt i högstadiet och det gjorde mig inte så mycket egentligen. Men vuxna i min närhet tyckte att det var ett problem. Till slut slog andras åsikter om mig rot och blev till min egen sanning:
min kropp var ett problem.
Ett femton år långt krig följde, mellan mig och min kropp. Jag har stigit upp kl 4.30 på morgonen för att träna på gymmet, hatat min kropp för hur den ser ut, hatat mig själv som inte kan bli smalare. Jag har slängt chips i papperskorgen för att sedan fiska upp dem igen och jag har innerligt önskat att jag ska bli sjuk och inte kunna äta.
Det blev också ett krig med mina tankar: den feministiska analysen av skönhetsideal och min starka önskan om att vara smal och anses vara vacker. Jag var så arg på mig själv för att jag inte kunde stå emot samhällets orimliga ideal och tänkte att det måste vara något fel på mig som inte är tillräckligt stark för att stå emot. Jag visste ju bättre!
Men jag lyckades hitta nycklarna som förändrade allt och som jag nu delar med mig av till dig: att försöka se tankar som tankar och inte ord att lyda. Hålla fokus på det jag vill och ta bestämda steg i den riktningen. Lyssna in och vara i samspel med min kropp. Vara varm och vänlig mot mig själv, framförallt när livet är tufft.
Idag är jag 38 år och sedan ungefär 10 år tillbaka har jag slutit fred med min kropp och mina tankar, trots att jag faktiskt är tjockare än någonsin. Jag har förstått att min kropp aldrig var problemet.
Jag njuter av chips i soffan. Tränar och rör mig för att jag tycker det är roligt och känns bra.. Jag peppar mig själv till att göra det jag vill i livet.
Ibland dyker de gamla tankarna om kroppen upp igen, tänk om jag ändå kunde gå ner lite i vikt? Jag hälsar på dessa tankar som om de vore en gammal bekant, nickar kort och låter dem passera. Ibland hugger de tag i mig mer aggressivt och vill verkligen prata. När jag
kommer på mig själv att diskutera med dessa tankar släpper jag taget och går vidare. Idag är jag vansinnigt stolt över att kunna guida andra att sluta kriga mot sig själva, genom min unika mix av kompetenser: mental träning, yoga, rörelse, natur, dans, självmedkänsla och radikal kroppsacceptans.
Copyright © Alla rättigheter förbehållna - Kontakt: hej@slapptyglarna.nu